Svensk ordbok 2009, webbversion

klum`pa sig verb klumpade klumpat klump·ar1ibl. med partikelnihop, utan större betydelse­skillnad bilda klumpar kokk.mjölet har klumpat (i­hop) sigklumpa sig (ihop) sigsedan 18072skämma ut sig genom att upp­träda klumpigt el. takt­löst vard.; mindre brukl.komm.hon var ängslig att säga fel eller klumpa sig och göra all­ting värreklumpa sigsedan 1930Subst.:vbid1-208479klumpande (till 1), vbid2-208479klumpning (till 1)