Svensk ordbok 2009, webbversion
verb klumpade klumpat
klump·ar1ibl. med partikelnihop, utan större betydelseskillnad
bilda klumpar
kokk.mjölet har klumpat (ihop) sigklumpa sig (ihop) sigsedan 18072skämma ut sig
genom att uppträda klumpigt el. taktlöst
vard.; mindre brukl.komm.hon var ängslig att säga fel eller klumpa sig och göra allting värreklumpa sigsedan 1930Subst.:vbid1-208479klumpande (till 1),
vbid2-208479klumpning (till 1)